Då var det den 26 igen. Hatar dessa dagar känner mig extra svag, bilder spelas upp i huvudet. Det sista jag ser av dig innan du står där och blöder i diket. Det har känts lättare nu under en tid men så fort man kommer ifatt tiden och börjar fundera gärna när man är trött så brister det. Tårarna börjar spruta igen som tidigare dagar och lösningar på hur olyckan inte skulle skett blir allt fler. Inte blir det bättre att den första bilisten som körde på Sarelli aldrig ger sig, snälla lämna det din familj lever och jag miste min bästa vän för sex månader sen.