Roligt att så många hänger kvar trotts den värdelösa uppdateringen.. Saker och ting har fortsatt att flyta på häst fronten Pia var ruggigt fin igår igen, reste sig dock en gång men tyckte nästan att det bara var bra då jag löste problemet efter det och då gick  hon bra igen. Så det känns bra. Rider programridning ikväll.. Det får gå som det går första gången hon och jag gör något tillsammans efter några träningar på borta plats i vintras. Kommer vara roligt att åka iväg med min häst i alla fall. Annars då, jobbar fortfarande lite mer än en vecka kvar börjar bli lite trött och bitter behöver sova ut känner jag..

 

 

Min finafina häst tänk att jag har haft henne i snart nio månader och efter det två senaste passen kan jag meddela att hon är värd all tid jag lägger på henne, varenda tår, varenda svettdroppe. Vi har inte haft det lätt den senasste månaden, totalt i ofas med varandra. Men efter träningen igår känns livet så himla mycket bättre. Fick återigen beröm från min tränare ``har aldrig sett er såhär tillsammans´´ ``utvecklingen har gått frammåt´´ ``du är enormt duktig Ellen´´, jag tar bara in komentarerna och njuter jag behöver en egoboost då och då för att orka med. Har tvivlat på mig själv under den senaste tiden, att jag hade skaffat en för svår häst? om jag verkligen vill rida osv.. Men efter att dessa motgångar så känner hela jag att det är att rida som får mig att må bra och bara jag och Pia lär oss att samspela i olika situationer så kommer vi att vara rätt vassa. På torsdag startar vi våran första start..

 

Har verkligen varit på botten och simmat under det senaste veckorna, det blir helt enkelt så när det inte går bra med ens guldkorn. Så Pia och jag har verkligen kämpat järnet det senaste veckorna, hon har stått på bakbenen, jag har gråtit av frustration, tanken av att man inte klarar av sin är rätt krävande och drar ner hela mig i träsket. Måste erkänna att tanken slagit mig ett antal gånger, varför håller jag ens på med hästar? Är detta det jag vill? Men eftersom att det är ett levande djur så måste man bita ihop och göra alla sysslor trotts hur mycket det tar emot att åka till stallet och rida än en gång ett pass med tårarna i ögonen. Ni hör ju att mitt liv har kretsat runt Pia en hel del och om jag bryr mig så mycket så måste jag väll vilja fortsätta, försöka och komma frammåt. Insåg det efter gårdagens pass. Kan börja med att Pias gamla ägare var ute i söndags, det kom till ett något regnigt Uppsala som inte visade upp sin finaste sida. Pia hade precis rullat sig i boxen när det anlände så hon var lagom ren..

Har varit något spänd över besöket man vet ju aldrig vad man kan få höra, men jag är så glad att jag köpte Pia från Anne-Sofie och Johanna känns som att det inte var några konstigheter att träffa dom endast mycket trevligt. Men prestationsångesten satt fortfarande kvar vilket senare märktes. Hade från början bestämt mig att jag inte skulle rida när det tittade på men på något sätt så måste jag övervinna mig själv. Det gick inte bra men det fick iallafall se henne, Johanna hoppade senare upp red lite. Så hela söndagen gick bra, vid midnatt ramlade några visdoms ord in ifrån Anne-Sofie på facebook. Läste igenom meddelandet säkert ett tio tal gånger och tog verkligen åt mig.

När jag sedan kom till stallet i måndags så kände jag spontant, Vad F*N gör det om jag och Pia inte presterar på topp just nu? Vi kommer att hitta tillbaka till varann, eftersom vi har en hel del år kvar tillsammans får man hoppas. Tänkte att nu ska jag börja om från början, börja där jag redan har full koll. Tog dressyrsadeln som jag inte ridit i på flera veckor och mitt dressyrträns med två delat bett. Böjde igenom henne riktigt mycket till en början i både skritt och trav. Övade övergångar mellan skritt och trav, det tog emot till en början men sedan släppte det kunde fatta några någelunda bra galopper i ena varvet. Avslutade med att böja igenom henne ännu mer och la upp stigbyglarna, kunde arbeta henne i trav nedsittning i övergångarna. Mötte min häst som jag inte känt på säkert en månad, var super lycklig när jag hoppade av. Saker och ting kanske inte såg perfekta ut men vad gör det? Kom hem och berättade de underbara nyheterna, möttes av orden: Ellen jag trodde du skulle ge upp. Det taggar ju upp en rätt ordentligt. Eftersom som att Pia presterade så bra bestämde jag mig för att vila Pia idag, hon får belöning och jag kan bära med mig denna positiva energi genom hela hultsfred då Pia kommer att ridas av andra ryttare. Vill verkligen tacka Anne-Sofie för det fina orden och även Johanna för att ni kom upp och tittade det uppskattades!! :)

 

Mitt oflyt är inte nådigt just nu, herregud. Min häst och jag är verkligen inte i fas med varann och har ingen aning vad det beror på, tror att jag lägger för mycket press på mig och henne vilket resulteras i pannkaka alltihop.. Blir så himla arg på mig själv kan liksom inte låta bli att tänka på våra framgångar under våren vill bara vara där vi va då. Enda sättet att ta mig igenom detta är att rida ännu mer, spendera mer tid i stallet och tänka på vad jag gör för fel i min ridning osv. För jag har ju klarat det förut. Igår kändes det bara pannkaka med alltihop hoppade av med tårar i ögonen och var sedn förbannad på mig hela kvällen. Det har nog varit lite mycket med skolan, hästen och allt. Blir även en sån stor lättnad när man inte längre har någon skola kvar. Vet ju att mina känslor resulteras i tårar spelar ingen roll om jag är arg, ledsen eller glad. Jag gråter iallafall. Idag kommer Pias gamla ägare, är något spänd över det men det ska bli otroligt roligt att få träffa dom igen. Slutar skolan på Onsdag förresten och åker direkt till Hultsfred, kommer hem på Söndag. Frida rider Pia när jag är borta och även Maja. Båda känner henne så det känns bra att ha henne i trygga händer. Det kanske är bra att vara borta från min häst ett tag?

Har då lite små panik över min höst och sommar nu haha. Har blivit antagen till div 3 i Dressyr i höst och jaa.. jag och Pia är i en sånn ruggigt stor svacka just nu, vi har aldrig tävlat osv. Tror hon aldrig har startat dressyr heller... Ni ser listan blir bara längre och längre är inte alls nervös och pirrig i hela kroppen, herregud. Den 27/6 och den 2/7 ska vi rida dressyr program på Upk, Pay and Ride som tur är men det blir nyttigt för både mig och lillan. Den 1/9 är det våran första lokala start.. Som det ser ut än sålänge..  Om vi har riktigt tur så är den uppe på Akka och då behöver vi inte ens åka transport och sådant bara att gå upp till ridhuset och det skulle vara otroligt skönt.

Nu känns det iallafall som att jag har lite motivation med min häst, vi har ju haft en rätt lugn vecka den här veckan. Hon fick vila igår igen eftersom det spöregnade och ridhuset var stängt. Hon är även ute på bete nu men sover inne på nätterna så hon får chansen att banta lite. Idag ska jag iallafall rida ett dressyrpass på henne och jag har inga som helst förväntningar på henne. Hon kanske är helt skogstokig eller så har hon mått bra av att vara ifrån mig ett tag och bara vila. Så vi får se hur problem yttrar sig idag..

 

Första Juni, herregud vad tiden går fort. 12Juni går jag ut mitt första år i gymnasiet, helt sjukt fatta att det bara är två år tills lilla jag står och skriker på flaket går på skivor och har allmänt för roligt. Denna månad bjuder endast på roligheter, skolavslutning, hultsfred, midsommar, pay and ride ( KANSKE), varma kvällar med underbara vänner osv. listan kan göras lång helt enkelt. Är något galet laddad inför Hultsfred, men en massa saker innan som ska fixas. Skönt att jag iallafall har ordnat världens bästa hästskötare Frida.