Roligt att få lite respons på det jag skriver och i detta fall det värsta som kunnat hända i mitt liv. Men ni ska vet att all denna sorg inte bara har påverkat mig negativt, visst har det knakat i fogarna hos en del kompisar men jag vet det är inte de lättaste att hantera en kompis som är ledsen. Som jag tog upp i ett inlägg igår så har det värsta hänt mig under året 2012, men som jag nämnde finns det även positiva saker efter 2012. I och med att morfar dog så började jag tänka på ett helt annat sätt, min vise morfar var alltid noga med att det fanns en lösning till allt och om man misslyckades så fick man alltid en andra chans. Detta har jag kopplat mycket till mina vänners hets om betyg bl.a. man kan inte mer än att göra sitt bästa. Sarelli visade attjag klrar att missta någon jag älskar och därför är jag idag inte rädd att släppa taget om de som inte anstränger i t.ex. en vänskap, du ska inte låta någon överge dig för att sedan komma tillbaka när det inte passar hos den först prioriterade. När två så nära vänner går bort så lär man sig att stå på egna ben vilket har resulterat till att jag inte är rädd för att vara ensam jag klarar saker och ting själv vare sig du tror det eller ej.

Vi får även inte glömma att om detta aldrig skulle ha hänt så skulle jag inte ha mitt bruna sto som jag varje dag kämpar med för att lyckas. Jag vet att mycket tårar ligger bakom mig och Pias framgång och ännu fler kommer det att bli men när vi lyckas så kommer vi att vara ett ruggigt starkt team.