Min finafina häst tänk att jag har haft henne i snart nio månader och efter det två senaste passen kan jag meddela att hon är värd all tid jag lägger på henne, varenda tår, varenda svettdroppe. Vi har inte haft det lätt den senasste månaden, totalt i ofas med varandra. Men efter träningen igår känns livet så himla mycket bättre. Fick återigen beröm från min tränare ``har aldrig sett er såhär tillsammans´´ ``utvecklingen har gått frammåt´´ ``du är enormt duktig Ellen´´, jag tar bara in komentarerna och njuter jag behöver en egoboost då och då för att orka med. Har tvivlat på mig själv under den senaste tiden, att jag hade skaffat en för svår häst? om jag verkligen vill rida osv.. Men efter att dessa motgångar så känner hela jag att det är att rida som får mig att må bra och bara jag och Pia lär oss att samspela i olika situationer så kommer vi att vara rätt vassa. På torsdag startar vi våran första start..