Har varit i stallet och släppt ut hästarna, riktigt jobbigt att komma in och inte höra något glatt gnägg från sarelli det känns när man ser sin tomma box. Den är ren det ligger hö och nytt vatten men ingen häst, känner att det här kommer att ta otroligt lång tid för att kunna smälta händelsen och leva normalt. Försöker att blicka frammåt har börjat kolla på hästar, allt för att försöka nå tillbaka till den vanliga vardagen. På lördag eller söndag beger jag mig med syrran till Gävle för att titta på tysk import valack på 8år. Kommer aldrig att finna en häst som Sarelli igen men kanske en bra kompis att kunna fortsätta frammåt för att försöka läka dessa sår.