Nu till kvällskvisten när jag satt och titta ut över rondellen i Eriksberg och tänkte på hur tomt livet är just idag och ser vattendropparna falla till marken. En vecka sen jag stod där i korsningen med tårarna sprutande ut över mitt ansikte, alla människor runt omkring mig, poliserna som skulle anteckna om allt som hänt . Folket som stannade och frågade om hjälp, har inte vågat tänka tillbaka så långt men nu gör jag det och tårarna börjar direkt att rinna för fullt. Det är otroligt så meningslöst det var att rulla hemmåt idag efter skolan istället för ut till stallet, hann klippa 4avsnitt av serien men det är inte jag. Jag vill inte sitta stilla här och frysa fast efter timmarna i skolan. Nu börjar seriöst tveka på mig själv jag måste ha en häst och det snart, eller vänta om en sån här stor katastrof har hänt mig är det verkligen meningen att jag ska äga en fyrbent. Tankarna bara fladdrar runt i huvudet, men jag ska kämpa för att hitta en ny vän som hjälper mig vidare. Sarelli jag saknar dig så att det gör ont.