Eftersom att jag och Pia har haft lite problem från marken vid hanteringen, hon har varit lite stressig , har fokus på annat, har gått över mig och så vidare så har jag bestämt mig för att istället att stress rida innan mörkret i den kvart jag hinner efter skolan så lägger jag en mörk dag i veckan för att bättra på vårat band mellan oss. Ser framsteg för varje dag som går med våran lilla träning. Idag när jag tog in henne och hon var helt ensam i stallet så stressade hon bara upp sig två gånger och det är ett framsteg eftersom att det har tagit tjugo minuter att bara ha fått henne att stå stilla.

 

Men visst blir man trött och tänker det ska väll inte vara så jävla svårt att stå stilla under den tiden jag gör i ordning dig. Blir arg och då går inte alls våra temperament ihop när jag är arg och mitt sto blir stressad. Man vill att allt ska vara perfekt precis som det var innan Sarellis bortgång, men det är klart att det inte blir direkt. Jag känner inte henne och hon känner inte mig, båda är helt nya för varann och det är klart att allt inte klickar direkt. I ridningen är det inte några större svårigheter i tycker att jag har hittat henne rätt bra efter träningen. Men om det är på backen det sitter så får vi ta extra tid till det så att allt blir rätt från början.

 

Iallafall när jag kom hem idag så berättade jag för mamma att jag hade tagit pia från marken idag och longerat och övat ledarskap och att jag blir trött på henne när hon håller på. det är några storlekar större häst och attityd jag har nu än Sarelli tycker jag trotts att Pia bara är fem centimeter större men hela hon känns på något vis som att det är en enorm skillnad som att gå från ponny till stor häst ungefär. Men jag berättade hur läget var och att vi jobbar på sten hårt och att vi nu har börjat att enkelt stretcha med morot för att hon ska få upp ögonen för mig och att det funkar väldigt bra. Berättar även att jag inte kan minnas att Sarelli var några problem från backen.

Då sa hon det modern som man alltid lyssnar på, men Ellen du hade faktiskt ett helvete med den där vita i början, du kunde inte hämta honom i hagen, han gick inte på släpet, han tryckte in dig i väggen när han stod på boxvila. Man blir så totalt blind och man glömmer bort problemen, åt andra sidan är det bra att jag bara kommer ihåg det bra och att alla problem faktiskt var borta i sommras. Så träning lönar sig i slut ändan glöm aldrig det!