Har haft en tuff tid med Sarelli nu under några veckor, inget har funkat och vi har inte varit ett ekipage med viljan om att bli bättre och prestera. I Torsdags var vi träning och kan inte direkt säga att det börja bra, jag bröt ihop i stallet. Kände mig stressad, ledsen, orolig allt kändes bara åt helvete, vette fan varför men ibland måste man få gråta. Väl på plats i lilla bästa drog han upp huvudet körde islandhäststyle, jag vet att det kan inte gå bra jämt vi har höjt ribban flera snäpp och bakslag kommer. Jag var helt säker på att vi var tillbaka på ruta ett, under de första 10 minutrarna för Kerstin. Men tack vare hennes hjälp hittade jag tillbaka med hennes övningar, jag och Sarelli jobbade ihop som ett team. Det var som att vi kom ihåg, att det här kan vi och vi är påväg framåt. Fick ett riktigt fint avslut på lektionen där vi övade på absolut rakriktning och uppställning, riktigt härliga övergångar det är Sarelli som får mig att orka.