Igår när jag syrran svängde upp mot vägen till stallet kände jag hur mycket min häst faktiskt betyder för mig.

När vi gick för att hämta hästarna kom Sarelli och Pax springande mot oss, blev så ortroligt glad när han kände igen mig och kom tidigare är det jag som har fått springa. Tog en promenad på 45min ute i Storvreta skogen skönt för både häst och ryttare att sträcka ut. I höst är jag så sjukligt taggad på att få Sarelli i prima form vi snackar en massa muskler så att vi kan till starta någon dressyrklasstill våren. Skönt att komma igång igen efter semestern och hjälpa varandra nu när jag har fått tillbaka magkatarren det är väll lite mycket nu med allt.

Men den här gången ska jag vara starkare och fokusera frammåt så löser nog sig allt med min häst vid min sida.