Tänk så simpla lustiga saker som man kan stöta på ibland, idag hade jag turen att träffa på två lustiga filurer i mitten av all snö. För som ni kanske inte har missat så är Uppsala rätt så insnöat vid det här laget, alla bussar står stilla och så även tågen. Överallt står bilar i diket och man ser människor kommande pulsande i snön från alla möjliga håll. Väl påväg hem i eftermiddags från skolan i någon slags snöstorm så hade jag turen att hamna på en buss innan alla slutade gå, hade även den turen att inte hamna i något dike eller liknande. Väl när jag satt på bussen så hamnade jag bredvid en liten bekymrad kines, som genast blev nervös när bussen inte kom upp för backarna och beslutade så när kinesen knackade mig på axeln för att fråga var bussen var påväg, det var då jag började inse att bussen åkte förbi eriksberg och allt. Var väll troligen fast i mina tankar. Men kinesen och jag började prata och vi kom rätt så snabbt fram till att vi skulle hoppa av på nästa hållplats och gå mot eriksberg då vi faktiskt skulle till samma väg och allt, rätt komiskt. Så vi hoppade av på åkern mot flogsta och blev rätt snabbt bemötta av starka vindar och ännu mer snö. Vi hann precis börja gå, så hörde vi någon harkla sig bakom oss. Det var en man på cirka 80 bast som bröt på tyska som även skulle upp mot eriksberg. Började även prata med denna trevliga man och plötsligt bestod mitt lilla gäng av en trio, jag rätt chockad, kinesen som hade en väldigt speciell dialekt som gick på ekonomi programet och så den här mannen på 80år som körde på någon slags språklig blandning av tyska,svenska och engelska. Kändes som att vi var det sista på jorden när vi helt nyfunna gick och pratade med varann på mannens alla språk. Mannen mummlade något om att hitler var dum som bemött någon rysk vinter, medans kinesen mest intresserade sig om att prata om sitt program och så jag som inte kunde låta bli att skratta åt detta komiska möte av tre helt olika människor. Väl uppe i Eriksberg skiljdes vi alla åt och vi hälsade mannen lycka till som skulle fortsätta pulsa i snön upp till täljsten trotts att hans läkare hade avrått honom att röra på sig men han var inte den som var den han tyckte att något ska man väll dö av och hejjade och tackade för sig. Jag sa hejdå till kinesen och önskade honom lycka till med sina studier, han hälsade tillbaka och sen var alla påväg åt sitt håll. Kunde inte låta bli att le när jag gick där ifrån, ett sådant komiskt möte av tre helt olika människor på väg från bussen, ovädret leder alltså inte bara till dåliga saker. Nog om mina nya vänner nu ska jag placera mig framför bonde söker fru.